söndag 25 mars 2012

Äntligen nåt häftigt att rapportera!


Tjenixen på er!

Hoppas ni har saknat mej mina kompisar! Här har det varit alldeles helt hopplöst att försöka baxa fram min kära matte och tasselerare till knappmaskinen för att försöka få iväg minsta lilla mjau. Det var ju en hel månad sen sist! OK då, visst har hon varit lite trött å krasslig, men lite tillmötesgående borde man väl kunna begära - eller hur?

Jag kan ju berätta att jag helt plötsligt en lördag när hon låg där i sin säng och krasslade sej tog mod till mej och bara hoppade upp och lade mej bredvid henne med mitt huvud på hennes arm. Det var inget svårt eller läskigt alls. Egentligen lätt som en plätt, hihi. Å tänk så överraskad hon blev!



Nu för tiden ligger jag gärna och sover en stund mellan matte och husse på kvällskvisten innan jag går hem till mej på övervåningen. Om jag är på bushumör kan det hända att jag plötsligt djupdyker bland täckena å biter dom i foten. Eller smockar fast mina vassa klor rätt genom täcket där jag tror att dom har sina små tår - och det har dom som allra oftast. Hihi hiii!

Jag ligger oxå väldans ofta i mattes knä när hon sitter och tittar på telvisionsapparaten. Händer faktiskt att jag börjar snarka efter ett tag för nästan alla programmen är ju kattsicken så dötråkiga. Utom djurprogrammen förstås, för då kan jag sitta nära telvisionsapparaten för att ha riktig örnkoll på vad alla djuren gör för nå´t.

Matte säjer ibland att hon måste försöka klippa mina klor som har blitt så långa och sylvassa så det tindrar om dom när jag håller upp nå´n av mina tassar mot ljuset. Jag vässar dom flera gånger varje dag för att jag har tänkt att jag skulle ge grannkatterna en match när vi träffs på tu man hand framöver - some sunny day.
Matte har köpt en klotång, men hon verkar lite för harig för att hon misstänker nog att jag kommer att ge henne en rejält svettig brottningsmatch innan manikyren är klar. Vi får väl se vem som vinner. Ber att få återkomma med en senare rapport.

OCH nu mina kära vänner till den här helgens stora rysare. Håll i er för det här vart en riktig klobitare och matte fick så hög puls, så hon trodde att hon skulle få hjärtslag!!!! Tanten är nog lite klen ändå, trots allt!

Jo, jag har ju börjat jama och snacka rätt så mycket igen och kastat längtansfyllda blickar ut genom fönster och förstugudörrar. Mammisch och Pappisch (matte och husse) har svarat mej å funderat på om kattosteronet hart varit lite för högt hos mej eller om jag har haft lite svårt att fatta att den gamla goda tiden för evigt är förbi. Att dom hos djurdoktorn har trixat å knipsat lite granna.

Men nu hade Pappisch i alla fall lovat mej att vi skulle göra ett nytt promenadförsök med Mammisch hängandes i andra änden på kopplet. Allt gick jättebra. På med sele och koppel, lite läskigt vid själva ytterdörren, sen vidare ut genom buskage och fram på alla möjliga och omöjliga ställen på tomten. Tanten såg helt svettig ut när jag släpade henne genom ett buskage för fjärde gången.

Här luktar det skunk! Eller skumt!

Kom! Här måste vi kolla!
Glöm inte att skriva rapport!

Plötsligt fick jag syn på en gubbe som kom gående mot mej. Han hade mörka glasögon, rock och keps. Jag blev  så jäkla ända in i pälsbrallan rädd för honom. Han försökte prata med mej, men jag ville inte lyssna alls på den här riktigt läskiga gubben för jag var så säker på att han skulle göra mej illa. Helt tvärsäker! Det hjälpte inte att matte lyfte upp mej och försökte säja jättemånga gånger: "De´ e ju Pappisch, de´ e ju bara husse!" Jag vägrade att lyssna för gubben såg ju jätteläskig ut OCH farlig!
Hjälpte inte heller att husse försökte prata lugnande till mej.

Matte bar iväg med mej i famnen åt ett annat håll, men till slut vart jag så hajpad så jag bara kastade mig vilt framåt åt vänster å åt höger för att hinna med att se allt, samtidigt som jag flydde iväg från den läskiga gubben. Och mattetanten den stackarn hängde som en svettig trasa i andra änden av linan. Sen var det roliga slut när vi hade kutat fram å tillbaka över den blöta mossiga gräsmattan. Hon bara sprang ikapp mej och tog upp mej i famnen och gick tillbaka in med mej, så jag fick lugna ner mej i lugn och ro. Det var den dagen!

Å se´n kom nästa dag - idag alltså! Burr vilken rysare!

På eftermiddagen skulle vi göra ett nytt försök med hopp om att det skulle gå lite bättre. Och husse höll sej kvar inomhus.

Matte satte på mej sele och koppel igen, bar mej sedan i famnen ut åt ett helt annat håll på tomten. Men hon tvärnitade snabbt för där satt grannens stora feta katthanne Gottis i ett litet dike. Gottis satt och hypnotiserade en annan grannes katt rakt framför oss. Och just exakt där hade Matte tänkt släppa ner mej!!! Jäklars kattsingens tur att hon INTE gjorde det! Nu var goda råd dyra, som tvåbeningarna brukar säja!

Matte vände på klacken och släppte ner mej ungefär där jag hade varit på mitt spaningsuppdrag igår. När jag genast kände igen mej, så ville jag krypa å kolla å sniffa på alla dom där svårtillgängliga ställena igen - men det ville inte matte.

Så nu lyfte hon upp mej igen och när hon började gå mot husets baksida så vart jag så jäsickens rädd för att dom andra kattskrällena skulle se mej igen - dom var ju TVÅ å jag var ju bara EN å mycket mindre. Jag vart såååå rädd så jag började skaka och darra i hela kroppen. Tur att mammisch höll mej i famnen!!!

För att slippa möta kattskrällena igen så ändrade matte riktningen på vår stora tomt och satte ner mej ganska långt bort, för att jag skulle få sniffa å spana ifred. Men NU i det här läget fick jag syn på bäcken som porlade och kluckade och jag drog iväg med tanten hängandes efter mej igen. Hon trodde att jag skulle stanna vid vattenkanten å bara sitta å kolla. Men inte då! Jag tog en häftig avstamp och kastade mig iväg med ett starkt och smidigt språng mot den andra sidan av bäcken.

Det hördes ett jätteplask i nästa microsekund, för linan på kopplet räckte inte hela vägen över till den andra sidan. Matte höll i med stadig hand, men släppte efter så pass att jag kundre kravla mej upp på andra sidan. Nu hade hon ett verkligt problem; skulle hon gå ner i bäcken och bli blöt ända upp ovanför knäna eller skulle hon lyckas ta sej fram genom buskaget på sin sida av bäcken och lyckas få mej att gå parallellt för att mötas på den lilla bron lite längre bort. För att hon skulle lyckas göra ett lika elegant hopp som jag var ju ALLDELES uteslutet. Vi får ju inte glömma bort att hon har varit lite krasslig, åsså är hon ju tant oxå. (Fniss, fniss)

Medans hon funderade och gjorde ett tappert försök att forcera buskarna, så lyckades jag kränga selen över huvudet, den som normalt är så kattsicken jädrans trång, så nu satt jag fast bara i den tajta remmen som hade fastnat mitt över magen. Jag hoppade och försökte slingra mej för att dra iväg ut över åkern och bort mot stora riksvägen.

Man kunde ana att mattes ögon var stora som tefat bakom hennes mörka glasögon. Kan ni gissa vad hon gjorde i sin förtvivlan över att hon kanske hade sett mej för sista gången. Jo, helt taskigt chansade hon på att min mage skulle vara så stor så att remmen på selen skulle sitta kvar runt min kropp. Och sedan drog hon allt vad hon orkade i koppellinan. PLASK! Hon drog ner mej genom vattnet och upp på sin sida. FY vad taskigt! Och sen fångade hon in mej å höll mej hårt i famnen medans hon snabbt gick tillbaka upp till husets ytterdörr å fullkomligen vrålringde på dörrklockan med hjälp av näsan (faktiskt sant!). Husse kom springandes genom huset och släppte in oss och jag kunde känna att mattes hjärta slog minst tusen slag i minuten. Hon knäppte snabbt av mig den trånga, våta selen som bara satt fast hårt runt magen. Och sedan satt den gamla tanten å bara skakade med dånande hjärta medans jag - så blöt jag var - gick raka vägen ut i köket och ställde mej å knaprade lite torra, goda, krispiga torrfoderbitar. Det knastrade gott mellan tänderna.

Allt var frid och fröjd igen. Inget att hetsa upp sej över. Började putsa den blöta pälsen och gick å la mej i fåtöljen och tog en "tuppis".

Blöt katt passerar och matte har skyhög puls 
(se så hon skakar) Foto: Mammarazzi

Undrar när jag får gå ut nästa gång? Kommer tantens hjärta palla med mer?

Nya äventyr & Nya rapporter kommer. Just nu sitter jag vid tangentbordet och skickar ett Mjau till er alla! Nosbuff på er mina kompisar!

Eder tillgivne Misster Cassis

söndag 26 februari 2012

Idag hade jag bara några små fjuttiga fjun på bröstet när det verkligen gällde ...


Kattsingen oxå att jag skulle bli så skraj när jag nu
 äääääääääntligen skulle få gå ut och sniffa runt lite
bland småpippisarna och spana på grannkatterna från
lite närmare håll!

Tjena mors på er!

Ja, jo, jag som har varit såååååå sugen på att få kika på världen utanför mitt nya hem måste faktisk erkänna att jag allt blev ganska byxis när det helt plötsligt var dax. Jag bangade helt enkelt ur i sista stund.

Det där med att prova olika selar har inte vart nåt problem för matte, för man har välan vart med förr. Gentleman som man ju är ändå ut i klospetsarna, så har det ju bara varit att hjälpa till. Inga problem alls!

Men idag överraskade matte mig genom att knäppa fast en riktigt snygg röd sele på kopplet. Bara sådär. Helt plötsligt, alltså! Å sen öppnade hon den spännande första ytterdörren. Å sen den ännu mer spännande nästa ytterdörren.

Blev bara för mycke´! Jag kände en skälvning av grym spänning genom hela kroppen ... å bestämde mig tvärt för att just idag inte alls var den rätta dagen att hälsa på pippisarna eller alla grannkatterna eller alla grannhundarna eller alla grannarna heller med för den delen.

Så jag tvärvände å kastade mig upp för min kära gamla trapp för å göra min vanliga bredsladd hem till mina trygga vrår på övervåningen. Men nu var det ju bara det att jag satt ju fortfarande fastkopplad med matte hängandes som ett streck i andra änden på kopplet, så det vart ju tvärnit efter trappkröken. Och inte kom jag loss heller. Jäkla jäklars sånt tumult det blev!

Ni kan vara helt lugna för äventyret slutade helt lyckligt i alla fall, men en sak kan jag säga er - det tog en stund innan jag vågade lita på matte igen. Man vet ju inte vad hon kan hitta på den gamla tanten, hihi (fniss, fniss). Känner på mej att matte å husse kommer att göra ett nytt försök en annan dag när solen skiner å de får för att sitta ute å fika.

Säjer bara: Tomårrow is another day. Lovar ingenting bestämt. Har inte bestämt mej än om jag ska hänga med eller inte. Vi får se. Det är ju jag som bestämmer, eller hur?


Give me five, mina värsta polare!

Vi hörs snart igen! Take care out there!

Eder tillgivne Misster Cassis

fredag 10 februari 2012

Det har varit en intressant och skööööön vecka ...


Tjena på er igen!

Här kommer en rapport om veckan som gick. Det har varit som vanligt att jag tar två tass-steg framåt å minst ett bakåt. Både matte och husse känner sig ibland frustelerade över att jag fortfarande kan vara så in i kattens blyg ena stunden å i nästa sekund kan jag vara hur mysig och gosande som helst. Dom har helt enkelt inte fattat än vad som gäller i det här huset, för det är ju jag som bestämmer reglerna, tihi, fniss, fniss!

Jag håller oxå på att göra dom galna med att jag inte VILL äta nåt annat än kokt pollok å torrfoder dag ut å dag in. Dom försöker med allt, men jag luktar å slickar bara lite på den nya maten för att känna hur den är å sen får det vara bra. Kattgodisar äter jag inte heller - kanske att jag tuggar i mig en liten krispig rackare för å visa min goda välvilja, men sen räcker det.

På mornarna har jag blivit så modig å nyfiken att jag sitter med på en egen pall vid frukostbordet för att spana på mina tvåbeningar. Jag bara måste kolla in vad dom äter å jag vill gärna lukta å sniffa oxå för att ha riktig koll på vad som händer. En morgon fick jag smaka på en pytteliten bit av en rökt skinkskiva, å det var ju riktigt gott, men sen tyckte jag att det fick vara slutsmakat, för jag äter ju bara mitt vanliga käk som ni ju redan vet.

Måste berätta att jag har börjat med att spela gloff oxå - eller hette det golf kanske ... ? Hur som helst så tog matte fram en gloffboll å sen la hon sig på köksgolvet. Husse la sig ute på hallgolvet på ena sidan å jag själv låg oxå på hallgolvet lite på sniskan mellan tvåbeningarna. Sen rullade matte gloffbollen till mej å jag rullade den vidare till husse med ett tvärsäkert å bestämt tassvift. Så där låg vi å höll på en lååååång stund. Jag blev helt impenerad av hur duktiga tvåbeningarna visade sig vara. Själv är jag ju ett riktigt proffs på gloff sedan länge. (Hmm ... host, host ...)

Det har oxå varit mycket skönhetsbehandling under den här veckan som gick. Det har varit sååååå sköööönt - och jag fattar som vanligt ingenting av vad som egentligen händer när matte tar fram kattborsten å tass-salvan. Kommer bara ihåg att hon visar upp borsten å salvburken framför mina morrhår. Å sen får jag sniffa på tass-salvan .... Zzzzzzzzzz ..... sen är jag kattsickens helt förlorad i hennes händer. 

Titta bara vad som händer!


Här har vi kommit så långt som till borstandet å
snart börjar jag nästan dregla för det är så sköööönt


Här börjar matte klia mej å pilla bort skräpet ur ögonvrårna
Å smörja in å massera mina smygar-tassar ...



... OCH mina kära vänner - hör å häpna - här ligger jag helt plötsligt
å sover med mitt huvud vilande i hennes hand !!!!!

Hänger ni med - Jag fattar ingeeeeenting!

MEN på en punkt har varken husse eller hon lyckats lura mej. (Än?!) Ingen av dom har lyckats lyfta upp mej å hålla mej i famnen mer än max 8 sekunder. Förut i början när jag kom hit till mina kära tvåbeningar, då när jag var så sjuk gick det bra. Men det var då det, å det räknas inte. Jag fortsätter att hålla dom på sträckbänken å köra med dom ett tag till, tihi, fniss, fniss. 

Nu ska jag till sist avslöja en mjausig hemlis för er: Jag tror att jag har börjat längta efter en sån däringa mysig lillebror. En sån där som Triton har - han på Pias blogg ni vet. Det verkar så kattrackarns mysigt. Det skulle i så fall vara en liten lillebrolla, som jag kan ta hand om. Vi får se hur det går! 

Det här var allt för den här gången mina kära vänner, men jag kommer snart tillbaka å skvallrar lite igen. Så känn er väldans välkomna tillbaka!

Med många tassgloff-svingar å stora skönhetssömn-kurr på er,

Eder tillgivne Misster Cassis

måndag 30 januari 2012

Utmattad råtta flyttar hemifrån ...


Ja hon gjorde i alla fall ett utmattat försök, men matte hann tack å lov fånga upp henne i flykten.

Det här mina kära vänner är min allra käraste lilla leksak och vi har haft dom mest fnatti-skrattigaste brottningsmatcher ni kan tänka er. Till slut la hon sig på rygg å pep: "Jag ger mig, jag ger mig!", "Sluta, tihihi!" och "Vilken buss går till ålderdomshemmet?"

Måste erkänna att jag lyckats tufsa till kompisen, men hon har ju doftat så gott, så man blir ju lite extra wild-and-crazy då. Antagligen kissekattmyntaparfym tror jag. Matte har försökt visa upp tre andra leksakskattkanditater som har varit likasamma, men inte samma färg. Men icke sa nicke, dom dög INTE!

Som sagt, min kära tvåbening lyckades fånga in min kompis ute på trappen och sedan lagade matte henne kärleksfullt, så nu är vi i farten igen.


So long, rapport kommer snart igen!

Med allra största svansvift å bredsladd,

Eder tillgivne Misster Cassis

torsdag 26 januari 2012

Va, är ni här igen ...!



Det var kattrackarns så trevligt att ni tittar in igen för att kolla hur jag har det!

Här har det hänt spännande saker må ni tro, för jag har varit kattgräsänkling. Ja det är prejsis vad det låter som - jag har varit alldeles själv i huset när mina kära tvåbeningar åkte bort en sväng på 36 timmar.

Klart jag klarade det galant - man är väl en skärpt kille med spanarblick. Matte å husse hade fyllt på med extra mycket kattsand i mina hemliga lådor. Åsså hade dom lagt fram extra mycket mat oxå. Jajamen! Det var bara lite lagom stor vattenskvätt å några bitar torrfoder kvar när dom kom tillbaka, så jag var mätt å belåten hela tiden. Inga problems!

Enda felet var nog att det var lite väl tyst i huset å när jag var nere i undervåningen och kutade runt med mina leksaker å drog ihop mattorna så var det ingen som skrattade åt mina konstrejs.

Men så på kvällen, när matte å husse skulle komma hem igen ganska sent, så satt jag i fönstret uppe hos mig å spanade efter dom. Plötsligt så fick mina spanarögon syn på två stycken tvåbeningar som kom traskandes i snön med ryggsäckar på ryggen! Det var matte å husse! Dom kom där i mörkret å när dom såg mig började dom vifta å vinka å ropa till mig. Och dom såg att jag såg å hörde dom ... Snyft ... det var som att se en riktigt bra film på televisionsapparaten.

Och sedan den dagen har jag blivit så modig så att jag vågade ge matte en riktig blötpuss på munnen. Men man ska ju inte skämma bort dom för mycket, så nu får hon bara några riktiga å rejäla å lite grabbiga nosbuff om dagarna. Husse tycker nog att jag är lite tråkig, för han har inte fått nå´n riktig puss - än. Men vänta bara! Jag ska pussa till honom när han minst anar det, hihi.

Många lurviga svansvift på er allesammans!

Eder tillgivne Misster Cassis

tisdag 17 januari 2012

Mina senaste framtass-steg


Tasseluringen på er!

Jovisst är det så att jag ibland blir så kattrackarns blyg att jag får riktigt stora "mjau-spatten" i hela kroppen och drar iväg genom huset som ett rasslande svart streck. Uppför trappen brukar gå hyfsat bra, men sen ska jag ju svänga oxå i en 90 graders sväng för att komma in i något av mina fina rum. Å det är ju där i självaste svängen som det brukar gå lite fööör fort. Mina kära tvåbeningar tror nästan att jag ska slå ihjäl mig när jag gör mina bredsladdar. Men när de kommer upp å tittar hur det gick, så ligger jag redan uppe på nå´n av mina utkiksplatser å bara väntar på att de ska gulla med mig.

Det där med gullandet är ju oxå ett kattepitel för sig! För det är jag som bestämmer när nå´n ska få peta på mig. Hemma hos mig uppe på övervåningen i huset, så behöver tvåbeningarna bara titta på mig där jag ligger på fönsterbänken eller mattes skrivbord och jag vänder upp magen diiirekt. Då och där är det så underbart härligt att nosbuffa och bli riktigt rejält kliad över hela kroppen. Matte har oxå fått börja massera mina tassar med tass-salva, å de´är inte alls så dumt!

Det här skulle aaaaldrig gå för sig nere i huset - inte än i varje fall. Där leker jag å busar, smaskar kungligt torrfoder å alaskapollok och dricker gott vatten. (Jag går oxå på stora lådan där ibland, när jag inte orkar gå hem till mig.) Husse brukar försöka lägga sig i vägen på golvet för att leka med mig å det brukar jag gå med på en liten stund ibland för att han inte ska bli lessen.

Under den senaste veckan har jag börjat med att försöka tassa ner till tvåbeningarna för å hålla dem sällskap, så de ska slippa känna sig så väldans ensamma därnere i undervåningen.

Men det är ju så att var sak har sin mjausiga plats och sin tid - än så länge i alla fall.

Ha det så kattsicken bra som ni bara kan, så hörs vi av snart igen!

Väldigt många tassisar å kurr från er tillgivne Misster Cassis

söndag 8 januari 2012

Oj då, vart tog tiden vägen?

Hallojsan på er!

Tiden har gått så kattsickens fort sen sist! Lika fort som mina små leksaker slinker och far när jag busar runt fakattsiskt, skulle man kunna säja.

Åsså var de´ nå´n konstig tant som hette Dagmar eller någe så´nt som for runt å levde rövare så mattes dator å telefån slutade funka i flera dagar.

Å vet ni, jag har fått kissekatt-maachas (eller vad de heter) över heeeeela kroppen! Vi hade besök här i huset av Per-Erik & Linda å vi fann verkligen varann för Linda visste preeecis vad före detta poliskattpojkar kan behöva - lite trötta som vi är. Hon maachasade mej över hela kroppen. Flera gånger. Måååånga gånger. Så nu e´ vi två bässtisar.

Annars så kör jag som vanligt med mina kära tvåbeningar. Husse tycker att jag är jättetråkig, när jag inte vill leka med honom eller när han inte får klappa mej. Självklart så vill jag ju bestämma själv å då kutar jag me´ fullt ös upp till övervåningen å lägger mig.


På mina sköna fönsterbänk med full koll


På spaningsuppdrag Tåpp Sikret

Mjau, vad ska jag berätta mer då? Jo, jag gillar inte tonfisk eller kattmatsburkar eller ens kattgodisar, utan mitt mest kattastiska käk är faktiskt lättkokt Alaska-pollok åssa mitt fina kungliga torrfoder förståss. Till det dricker jag några slurpar me´ gott vatten å sen är jag helnöjd.

Jag har börjat å kloa nu, så matte säjer att hon ska köpa en klopelare till mej - va´ de´ nu kan vara för nåt!? Vi får väl se, så följ den spännande fortsättningen!

Vi hörs å ses snart igen! Med stora mjuka svansvift
Er tillgivne Misster Cassis