Kattsingen oxå att jag skulle bli så skraj när jag nu
äääääääääntligen skulle få gå ut och sniffa runt lite
bland småpippisarna och spana på grannkatterna från
lite närmare håll!
äääääääääntligen skulle få gå ut och sniffa runt lite
bland småpippisarna och spana på grannkatterna från
lite närmare håll!
Tjena mors på er!
Ja, jo, jag som har varit såååååå sugen på att få kika på världen utanför mitt nya hem måste faktisk erkänna att jag allt blev ganska byxis när det helt plötsligt var dax. Jag bangade helt enkelt ur i sista stund.
Det där med att prova olika selar har inte vart nåt problem för matte, för man har välan vart med förr. Gentleman som man ju är ändå ut i klospetsarna, så har det ju bara varit att hjälpa till. Inga problem alls!
Men idag överraskade matte mig genom att knäppa fast en riktigt snygg röd sele på kopplet. Bara sådär. Helt plötsligt, alltså! Å sen öppnade hon den spännande första ytterdörren. Å sen den ännu mer spännande nästa ytterdörren.
Blev bara för mycke´! Jag kände en skälvning av grym spänning genom hela kroppen ... å bestämde mig tvärt för att just idag inte alls var den rätta dagen att hälsa på pippisarna eller alla grannkatterna eller alla grannhundarna eller alla grannarna heller med för den delen.
Så jag tvärvände å kastade mig upp för min kära gamla trapp för å göra min vanliga bredsladd hem till mina trygga vrår på övervåningen. Men nu var det ju bara det att jag satt ju fortfarande fastkopplad med matte hängandes som ett streck i andra änden på kopplet, så det vart ju tvärnit efter trappkröken. Och inte kom jag loss heller. Jäkla jäklars sånt tumult det blev!
Ni kan vara helt lugna för äventyret slutade helt lyckligt i alla fall, men en sak kan jag säga er - det tog en stund innan jag vågade lita på matte igen. Man vet ju inte vad hon kan hitta på den gamla tanten, hihi (fniss, fniss). Känner på mej att matte å husse kommer att göra ett nytt försök en annan dag när solen skiner å de får för att sitta ute å fika.
Säjer bara: Tomårrow is another day. Lovar ingenting bestämt. Har inte bestämt mej än om jag ska hänga med eller inte. Vi får se. Det är ju jag som bestämmer, eller hur?
Give me five, mina värsta polare!
Vi hörs snart igen! Take care out there!
Eder tillgivne Misster Cassis
Typiskt att dom där 2-benta ska vara så saktfärdiga och inte hänga med i svängarna !!
SvaraRaderaNja, det var nog inte ute i friska luften som du kände för utan det var nog mera en rädsla att de skulle kasta ut dig, för det är välan det som blivit tidigare i ditt liv. Fast du behöver inte oroa dig, för de älskar dig de där tvåbeningarna som du hamnat hos, de vill bara att du ska få gå ut och känna hur det känns, att först va på promenix och sen få komma in i värmen och ha det mysigt. Du ska få se att det blir braigt när vårsolen börjar lysa och alla spännande fjärilsar kommer flygande, då du blir det musigt ute, hihi.
SvaraRaderaKanske matten skulle ta dig på armen vid nästa försök att gå ut, då tror jag att du skulle känna dig säkrare.
Taxpussisar.