Idag hade jag bara några små fjuttiga fjun på bröstet när det verkligen gällde ...

Kattsingen oxå att jag skulle bli så skraj när jag nu
 äääääääääntligen skulle få gå ut och sniffa runt lite
bland småpippisarna och spana på grannkatterna från
lite närmare håll!

Tjena mors på er!

Ja, jo, jag som har varit såååååå sugen på att få kika på världen utanför mitt nya hem måste faktisk erkänna att jag allt blev ganska byxis när det helt plötsligt var dax. Jag bangade helt enkelt ur i sista stund.

Det där med att prova olika selar har inte vart nåt problem för matte, för man har välan vart med förr. Gentleman som man ju är ändå ut i klospetsarna, så har det ju bara varit att hjälpa till. Inga problem alls!

Men idag överraskade matte mig genom att knäppa fast en riktigt snygg röd sele på kopplet. Bara sådär. Helt plötsligt, alltså! Å sen öppnade hon den spännande första ytterdörren. Å sen den ännu mer spännande nästa ytterdörren.

Blev bara för mycke´! Jag kände en skälvning av grym spänning genom hela kroppen ... å bestämde mig tvärt för att just idag inte alls var den rätta dagen att hälsa på pippisarna eller alla grannkatterna eller alla grannhundarna eller alla grannarna heller med för den delen.

Så jag tvärvände å kastade mig upp för min kära gamla trapp för å göra min vanliga bredsladd hem till mina trygga vrår på övervåningen. Men nu var det ju bara det att jag satt ju fortfarande fastkopplad med matte hängandes som ett streck i andra änden på kopplet, så det vart ju tvärnit efter trappkröken. Och inte kom jag loss heller. Jäkla jäklars sånt tumult det blev!

Ni kan vara helt lugna för äventyret slutade helt lyckligt i alla fall, men en sak kan jag säga er - det tog en stund innan jag vågade lita på matte igen. Man vet ju inte vad hon kan hitta på den gamla tanten, hihi (fniss, fniss). Känner på mej att matte å husse kommer att göra ett nytt försök en annan dag när solen skiner å de får för att sitta ute å fika.

Säjer bara: Tomårrow is another day. Lovar ingenting bestämt. Har inte bestämt mej än om jag ska hänga med eller inte. Vi får se. Det är ju jag som bestämmer, eller hur?

Give me five, mina värsta polare!

Vi hörs snart igen! Take care out there!

Eder tillgivne Misster Cassis

Det har varit en intressant och skööööön vecka ...

Tjena på er igen!

Här kommer en rapport om veckan som gick. Det har varit som vanligt att jag tar två tass-steg framåt å minst ett bakåt. Både matte och husse känner sig ibland frustelerade över att jag fortfarande kan vara så in i kattens blyg ena stunden å i nästa sekund kan jag vara hur mysig och gosande som helst. Dom har helt enkelt inte fattat än vad som gäller i det här huset, för det är ju jag som bestämmer reglerna, tihi, fniss, fniss!

Jag håller oxå på att göra dom galna med att jag inte VILL äta nåt annat än kokt pollok å torrfoder dag ut å dag in. Dom försöker med allt, men jag luktar å slickar bara lite på den nya maten för att känna hur den är å sen får det vara bra. Kattgodisar äter jag inte heller - kanske att jag tuggar i mig en liten krispig rackare för å visa min goda välvilja, men sen räcker det.

På mornarna har jag blivit så modig å nyfiken att jag sitter med på en egen pall vid frukostbordet för att spana på mina tvåbeningar. Jag bara måste kolla in vad dom äter å jag vill gärna lukta å sniffa oxå för att ha riktig koll på vad som händer. En morgon fick jag smaka på en pytteliten bit av en rökt skinkskiva, å det var ju riktigt gott, men sen tyckte jag att det fick vara slutsmakat, för jag äter ju bara mitt vanliga käk som ni ju redan vet.

Måste berätta att jag har börjat med att spela gloff oxå - eller hette det golf kanske ... ? Hur som helst så tog matte fram en gloffboll å sen la hon sig på köksgolvet. Husse la sig ute på hallgolvet på ena sidan å jag själv låg oxå på hallgolvet lite på sniskan mellan tvåbeningarna. Sen rullade matte gloffbollen till mej å jag rullade den vidare till husse med ett tvärsäkert å bestämt tassvift. Så där låg vi å höll på en lååååång stund. Jag blev helt impenerad av hur duktiga tvåbeningarna visade sig vara. Själv är jag ju ett riktigt proffs på gloff sedan länge. (Hmm ... host, host ...)

Det har oxå varit mycket skönhetsbehandling under den här veckan som gick. Det har varit sååååå sköööönt - och jag fattar som vanligt ingenting av vad som egentligen händer när matte tar fram kattborsten å tass-salvan. Kommer bara ihåg att hon visar upp borsten å salvburken framför mina morrhår. Å sen får jag sniffa på tass-salvan .... Zzzzzzzzzz ..... sen är jag kattsickens helt förlorad i hennes händer. 

Titta bara vad som händer!

Här har vi kommit så långt som till borstandet å

snart börjar jag nästan dregla för det är så sköööönt

Här börjar matte klia mej å pilla bort skräpet ur ögonvrårna

Å smörja in å massera mina smygar-tassar ...

... OCH mina kära vänner - hör å häpna - här ligger jag helt plötsligt

å sover med mitt huvud vilande i hennes hand !!!!!

Hänger ni med - Jag fattar ingeeeeenting!

MEN på en punkt har varken husse eller hon lyckats lura mej. (Än?!) Ingen av dom har lyckats lyfta upp mej å hålla mej i famnen mer än max 8 sekunder. Förut i början när jag kom hit till mina kära tvåbeningar, då när jag var så sjuk gick det bra. Men det var då det, å det räknas inte. Jag fortsätter att hålla dom på sträckbänken å köra med dom ett tag till, tihi, fniss, fniss. 

Nu ska jag till sist avslöja en mjausig hemlis för er: Jag tror att jag har börjat längta efter en sån däringa mysig lillebror. En sån där som Triton har - han på Pias blogg ni vet. Det verkar så kattrackarns mysigt. Det skulle i så fall vara en liten lillebrolla, som jag kan ta hand om. Vi får se hur det går! 

Det här var allt för den här gången mina kära vänner, men jag kommer snart tillbaka å skvallrar lite igen. Så känn er väldans välkomna tillbaka!

Med många tassgloff-svingar å stora skönhetssömn-kurr på er,

Eder tillgivne Misster Cassis