Det har varit en intressant och skööööön vecka ...

Tjena på er igen!

Här kommer en rapport om veckan som gick. Det har varit som vanligt att jag tar två tass-steg framåt å minst ett bakåt. Både matte och husse känner sig ibland frustelerade över att jag fortfarande kan vara så in i kattens blyg ena stunden å i nästa sekund kan jag vara hur mysig och gosande som helst. Dom har helt enkelt inte fattat än vad som gäller i det här huset, för det är ju jag som bestämmer reglerna, tihi, fniss, fniss!

Jag håller oxå på att göra dom galna med att jag inte VILL äta nåt annat än kokt pollok å torrfoder dag ut å dag in. Dom försöker med allt, men jag luktar å slickar bara lite på den nya maten för att känna hur den är å sen får det vara bra. Kattgodisar äter jag inte heller - kanske att jag tuggar i mig en liten krispig rackare för å visa min goda välvilja, men sen räcker det.

På mornarna har jag blivit så modig å nyfiken att jag sitter med på en egen pall vid frukostbordet för att spana på mina tvåbeningar. Jag bara måste kolla in vad dom äter å jag vill gärna lukta å sniffa oxå för att ha riktig koll på vad som händer. En morgon fick jag smaka på en pytteliten bit av en rökt skinkskiva, å det var ju riktigt gott, men sen tyckte jag att det fick vara slutsmakat, för jag äter ju bara mitt vanliga käk som ni ju redan vet.

Måste berätta att jag har börjat med att spela gloff oxå - eller hette det golf kanske ... ? Hur som helst så tog matte fram en gloffboll å sen la hon sig på köksgolvet. Husse la sig ute på hallgolvet på ena sidan å jag själv låg oxå på hallgolvet lite på sniskan mellan tvåbeningarna. Sen rullade matte gloffbollen till mej å jag rullade den vidare till husse med ett tvärsäkert å bestämt tassvift. Så där låg vi å höll på en lååååång stund. Jag blev helt impenerad av hur duktiga tvåbeningarna visade sig vara. Själv är jag ju ett riktigt proffs på gloff sedan länge. (Hmm ... host, host ...)

Det har oxå varit mycket skönhetsbehandling under den här veckan som gick. Det har varit sååååå sköööönt - och jag fattar som vanligt ingenting av vad som egentligen händer när matte tar fram kattborsten å tass-salvan. Kommer bara ihåg att hon visar upp borsten å salvburken framför mina morrhår. Å sen får jag sniffa på tass-salvan .... Zzzzzzzzzz ..... sen är jag kattsickens helt förlorad i hennes händer. 

Titta bara vad som händer!

Här har vi kommit så långt som till borstandet å

snart börjar jag nästan dregla för det är så sköööönt

Här börjar matte klia mej å pilla bort skräpet ur ögonvrårna

Å smörja in å massera mina smygar-tassar ...

... OCH mina kära vänner - hör å häpna - här ligger jag helt plötsligt

å sover med mitt huvud vilande i hennes hand !!!!!

Hänger ni med - Jag fattar ingeeeeenting!

MEN på en punkt har varken husse eller hon lyckats lura mej. (Än?!) Ingen av dom har lyckats lyfta upp mej å hålla mej i famnen mer än max 8 sekunder. Förut i början när jag kom hit till mina kära tvåbeningar, då när jag var så sjuk gick det bra. Men det var då det, å det räknas inte. Jag fortsätter att hålla dom på sträckbänken å köra med dom ett tag till, tihi, fniss, fniss. 

Nu ska jag till sist avslöja en mjausig hemlis för er: Jag tror att jag har börjat längta efter en sån däringa mysig lillebror. En sån där som Triton har - han på Pias blogg ni vet. Det verkar så kattrackarns mysigt. Det skulle i så fall vara en liten lillebrolla, som jag kan ta hand om. Vi får se hur det går! 

Det här var allt för den här gången mina kära vänner, men jag kommer snart tillbaka å skvallrar lite igen. Så känn er väldans välkomna tillbaka!

Med många tassgloff-svingar å stora skönhetssömn-kurr på er,

Eder tillgivne Misster Cassis