tisdag 17 januari 2012

Mina senaste framtass-steg


Tasseluringen på er!

Jovisst är det så att jag ibland blir så kattrackarns blyg att jag får riktigt stora "mjau-spatten" i hela kroppen och drar iväg genom huset som ett rasslande svart streck. Uppför trappen brukar gå hyfsat bra, men sen ska jag ju svänga oxå i en 90 graders sväng för att komma in i något av mina fina rum. Å det är ju där i självaste svängen som det brukar gå lite fööör fort. Mina kära tvåbeningar tror nästan att jag ska slå ihjäl mig när jag gör mina bredsladdar. Men när de kommer upp å tittar hur det gick, så ligger jag redan uppe på nå´n av mina utkiksplatser å bara väntar på att de ska gulla med mig.

Det där med gullandet är ju oxå ett kattepitel för sig! För det är jag som bestämmer när nå´n ska få peta på mig. Hemma hos mig uppe på övervåningen i huset, så behöver tvåbeningarna bara titta på mig där jag ligger på fönsterbänken eller mattes skrivbord och jag vänder upp magen diiirekt. Då och där är det så underbart härligt att nosbuffa och bli riktigt rejält kliad över hela kroppen. Matte har oxå fått börja massera mina tassar med tass-salva, å de´är inte alls så dumt!

Det här skulle aaaaldrig gå för sig nere i huset - inte än i varje fall. Där leker jag å busar, smaskar kungligt torrfoder å alaskapollok och dricker gott vatten. (Jag går oxå på stora lådan där ibland, när jag inte orkar gå hem till mig.) Husse brukar försöka lägga sig i vägen på golvet för att leka med mig å det brukar jag gå med på en liten stund ibland för att han inte ska bli lessen.

Under den senaste veckan har jag börjat med att försöka tassa ner till tvåbeningarna för å hålla dem sällskap, så de ska slippa känna sig så väldans ensamma därnere i undervåningen.

Men det är ju så att var sak har sin mjausiga plats och sin tid - än så länge i alla fall.

Ha det så kattsicken bra som ni bara kan, så hörs vi av snart igen!

Väldigt många tassisar å kurr från er tillgivne Misster Cassis

4 kommentarer:

  1. Nä men hej på dig, fundra just vart du tagit vägen, men du vet hur det är när man ska ha tvåbeningar till hjälp med att skriva, ja då får man vänta tills de har tid. Jag tror att du är lite skrajsen för gubbar, det är nog därför som du inte vill att hussen ska goseligosa med dig. Skulle tro att du varit med om en hel del ruskiga saker i ditt uteliv, när du inte hade nånstans att värma dig. Du blir nog tuffare du med bara du ser att allt är okidoki, din husse är en väldans snäll gubbe och det är din matte med för den delen. Jag har ju haft turen att träffa dem båda, så jag vet va jag talar om.

    Du de där breställen du pratar om såna gör jag ibland men då går det till helsefyr, för mina tassar försvinner liksom och det blir platt fall, hihi. Fast det gör inget för då är tvåbeningarna där och tycker såååå synd om mig, hihi. Kan vara värt att göra en vurpa ibland, om du förstår va jag menar. Nej, nu måste jag slagga om jag ska orka väcka tvåbeningarna i morrn bitti, det är jobbit att va en atomatisk väckarklocka, hihi.

    Taxpussisar i mängd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tjenixen på dej mannen! Skönt å höra att du tänker på mej.

      Ja du har ju väldans helt rätt att det kan bli lite mjauans hopplöst ibland att få boka tid hos min knappknackartvåbening. Hon har inte varit sig riktigt lik den sista tiden för hon har haft så kattsickens ont i foten. Men det blir säkert bättre snart.

      Elaka gubbar e´ läskigt. Klart jag vet att husse e´ en riktig gosegubbe egentligen - men ibland hinner jag inte kolla vem gubben egentligen är, så då drar jag kattrackarns så snabbt jag bara kan. För säkerhets skull. För som före detta poliskattpojke måste man ju vara rädd om skinnet naturligtvis! Å livhanken oxå!

      Vi hörs snart igen Hillmanvännen! Stort svansvift på´re!

      Radera
  2. "Allt måste ta den tass det tar", som vi alltid brukar jama.
    "Tassa lugnt" i huset och snart kommer du att märka att tvåbeningarna underkastar sig din "allspräcklige katt-vilja". Och då bli´re de själva som blir blyga och försiktigt smyger runt i huset medan du själv "klampar runt i ulltass-strumporna", som den store Misster Cassis du är. Då e´ru "katt-herre på täppan", vilket man inte kan säga om vår egen pappa-husse just nu. Han lufsar runt å´ropar på nå´n som heter "Kattscho". Och han själv är just nu "Herre på näs-täppan"! *hihihi*

    Kurrelinosgos från oss Tre Busisar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mossa, mossa på er kattsingar!
      Vill bara tala om att jag har börjat få lite kontroll på hur man lindar dom kring lilla tassen. Å det är jättekul, hihi. Dom testar olika käk å så, men jag vägrar! Jag vill ha min alaskapollok å försöker dom med nåt annat kolijox så blir jag lite sur - eller låssas vara sur. Gissa vem som vinner! Misster Cassis så klaaaaart!

      Kattscho - vem är det? En ny kompis, eller vadå? Jag vill gärna veta för jag kanske oxå ska få en ny kompis.

      Tasseling på er!

      Radera