torsdag 26 januari 2012

Va, är ni här igen ...!



Det var kattrackarns så trevligt att ni tittar in igen för att kolla hur jag har det!

Här har det hänt spännande saker må ni tro, för jag har varit kattgräsänkling. Ja det är prejsis vad det låter som - jag har varit alldeles själv i huset när mina kära tvåbeningar åkte bort en sväng på 36 timmar.

Klart jag klarade det galant - man är väl en skärpt kille med spanarblick. Matte å husse hade fyllt på med extra mycket kattsand i mina hemliga lådor. Åsså hade dom lagt fram extra mycket mat oxå. Jajamen! Det var bara lite lagom stor vattenskvätt å några bitar torrfoder kvar när dom kom tillbaka, så jag var mätt å belåten hela tiden. Inga problems!

Enda felet var nog att det var lite väl tyst i huset å när jag var nere i undervåningen och kutade runt med mina leksaker å drog ihop mattorna så var det ingen som skrattade åt mina konstrejs.

Men så på kvällen, när matte å husse skulle komma hem igen ganska sent, så satt jag i fönstret uppe hos mig å spanade efter dom. Plötsligt så fick mina spanarögon syn på två stycken tvåbeningar som kom traskandes i snön med ryggsäckar på ryggen! Det var matte å husse! Dom kom där i mörkret å när dom såg mig började dom vifta å vinka å ropa till mig. Och dom såg att jag såg å hörde dom ... Snyft ... det var som att se en riktigt bra film på televisionsapparaten.

Och sedan den dagen har jag blivit så modig så att jag vågade ge matte en riktig blötpuss på munnen. Men man ska ju inte skämma bort dom för mycket, så nu får hon bara några riktiga å rejäla å lite grabbiga nosbuff om dagarna. Husse tycker nog att jag är lite tråkig, för han har inte fått nå´n riktig puss - än. Men vänta bara! Jag ska pussa till honom när han minst anar det, hihi.

Många lurviga svansvift på er allesammans!

Eder tillgivne Misster Cassis

4 kommentarer:

  1. Joho, du har vart kattgräsänkling, såg att dina tvåbeningar var på samma resa som min husse var. Fast dig var det mera synd om än mig, för jag hade tillminstingen matten och Lillhussen hemma, du var ju själver. Dock är inte jag nån polishund, så jag är säker på att en spanar kattsing som du klarar sig bättre, hihi.

    Det är nog som matten säger, du har blivit skrämd för såna där gubbar, då är det inte så lätt att lita på dem mera. Fast du har en jädrans så fräsig husse, så det blir nog braigt bara du blir varm i pälsen, hihi.

    Taxpussisar i mängd.

    SvaraRadera
  2. HAHAHAHAAA!!!Vi tror att vi brallar på oss i päls-byxan! Kan nästan se hur du kastar dig över vårans egen Moster Gullros och lutar henne bakåt, uppfångad av "den långa ludna svansen", och hur du med mörk och katt-manlig röst jamar fram ett: "Hälluuu bäjjby!"
    Hon föll säkert för din sexiga kattstämma och för din manligt håriga bringa! *hihihi*

    Noseligos och kurrelijam på´re gamle grabbis! =)

    SvaraRadera
  3. Kikar in och slänger in ett russin-dussin nosgospussar och tack för peppningen!

    SvaraRadera
  4. Å mamsen vrålar fortfarande efter den där Kattscho! De´ e´ ingen ordningen på allting, å dä å´sån´t!

    SvaraRadera