Utmattad råtta flyttar hemifrån ...

Ja hon gjorde i alla fall ett utmattat försök, men matte hann tack å lov fånga upp henne i flykten.

Det här mina kära vänner är min allra käraste lilla leksak och vi har haft dom mest fnatti-skrattigaste brottningsmatcher ni kan tänka er. Till slut la hon sig på rygg å pep: "Jag ger mig, jag ger mig!", "Sluta, tihihi!" och "Vilken buss går till ålderdomshemmet?"

Måste erkänna att jag lyckats tufsa till kompisen, men hon har ju doftat så gott, så man blir ju lite extra wild-and-crazy då. Antagligen kissekattmyntaparfym tror jag. Matte har försökt visa upp tre andra leksakskattkanditater som har varit likasamma, men inte samma färg. Men icke sa nicke, dom dög INTE!

Som sagt, min kära tvåbening lyckades fånga in min kompis ute på trappen och sedan lagade matte henne kärleksfullt, så nu är vi i farten igen.

So long, rapport kommer snart igen!

Med allra största svansvift å bredsladd,

Eder tillgivne Misster Cassis

Va, är ni här igen ...!

Det var kattrackarns så trevligt att ni tittar in igen för att kolla hur jag har det!

Här har det hänt spännande saker må ni tro, för jag har varit kattgräsänkling. Ja det är prejsis vad det låter som - jag har varit alldeles själv i huset när mina kära tvåbeningar åkte bort en sväng på 36 timmar.

Klart jag klarade det galant - man är väl en skärpt kille med spanarblick. Matte å husse hade fyllt på med extra mycket kattsand i mina hemliga lådor. Åsså hade dom lagt fram extra mycket mat oxå. Jajamen! Det var bara lite lagom stor vattenskvätt å några bitar torrfoder kvar när dom kom tillbaka, så jag var mätt å belåten hela tiden. Inga problems!

Enda felet var nog att det var lite väl tyst i huset å när jag var nere i undervåningen och kutade runt med mina leksaker å drog ihop mattorna så var det ingen som skrattade åt mina konstrejs.

Men så på kvällen, när matte å husse skulle komma hem igen ganska sent, så satt jag i fönstret uppe hos mig å spanade efter dom. Plötsligt så fick mina spanarögon syn på två stycken tvåbeningar som kom traskandes i snön med ryggsäckar på ryggen! Det var matte å husse! Dom kom där i mörkret å när dom såg mig började dom vifta å vinka å ropa till mig. Och dom såg att jag såg å hörde dom ... Snyft ... det var som att se en riktigt bra film på televisionsapparaten.

Och sedan den dagen har jag blivit så modig så att jag vågade ge matte en riktig blötpuss på munnen. Men man ska ju inte skämma bort dom för mycket, så nu får hon bara några riktiga å rejäla å lite grabbiga nosbuff om dagarna. Husse tycker nog att jag är lite tråkig, för han har inte fått nå´n riktig puss - än. Men vänta bara! Jag ska pussa till honom när han minst anar det, hihi.

Många lurviga svansvift på er allesammans!

Eder tillgivne Misster Cassis

Mina senaste framtass-steg

Tasseluringen på er!

Jovisst är det så att jag ibland blir så kattrackarns blyg att jag får riktigt stora "mjau-spatten" i hela kroppen och drar iväg genom huset som ett rasslande svart streck. Uppför trappen brukar gå hyfsat bra, men sen ska jag ju svänga oxå i en 90 graders sväng för att komma in i något av mina fina rum. Å det är ju där i självaste svängen som det brukar gå lite fööör fort. Mina kära tvåbeningar tror nästan att jag ska slå ihjäl mig när jag gör mina bredsladdar. Men när de kommer upp å tittar hur det gick, så ligger jag redan uppe på nå´n av mina utkiksplatser å bara väntar på att de ska gulla med mig.

Det där med gullandet är ju oxå ett kattepitel för sig! För det är jag som bestämmer när nå´n ska få peta på mig. Hemma hos mig uppe på övervåningen i huset, så behöver tvåbeningarna bara titta på mig där jag ligger på fönsterbänken eller mattes skrivbord och jag vänder upp magen diiirekt. Då och där är det så underbart härligt att nosbuffa och bli riktigt rejält kliad över hela kroppen. Matte har oxå fått börja massera mina tassar med tass-salva, å de´är inte alls så dumt!

Det här skulle aaaaldrig gå för sig nere i huset - inte än i varje fall. Där leker jag å busar, smaskar kungligt torrfoder å alaskapollok och dricker gott vatten. (Jag går oxå på stora lådan där ibland, när jag inte orkar gå hem till mig.) Husse brukar försöka lägga sig i vägen på golvet för att leka med mig å det brukar jag gå med på en liten stund ibland för att han inte ska bli lessen.

Under den senaste veckan har jag börjat med att försöka tassa ner till tvåbeningarna för å hålla dem sällskap, så de ska slippa känna sig så väldans ensamma därnere i undervåningen.

Men det är ju så att var sak har sin mjausiga plats och sin tid - än så länge i alla fall.

Ha det så kattsicken bra som ni bara kan, så hörs vi av snart igen!

Väldigt många tassisar å kurr från er tillgivne Misster Cassis

Oj då, vart tog tiden vägen?

Hallojsan på er!

Tiden har gått så kattsickens fort sen sist! Lika fort som mina små leksaker slinker och far när jag busar runt fakattsiskt, skulle man kunna säja.

Åsså var de´ nå´n konstig tant som hette Dagmar eller någe så´nt som for runt å levde rövare så mattes dator å telefån slutade funka i flera dagar.

Å vet ni, jag har fått kissekatt-maachas (eller vad de heter) över heeeeela kroppen! Vi hade besök här i huset av Per-Erik & Linda å vi fann verkligen varann för Linda visste preeecis vad före detta poliskattpojkar kan behöva - lite trötta som vi är. Hon maachasade mej över hela kroppen. Flera gånger. Måååånga gånger. Så nu e´ vi två bässtisar.

Annars så kör jag som vanligt med mina kära tvåbeningar. Husse tycker att jag är jättetråkig, när jag inte vill leka med honom eller när han inte får klappa mej. Självklart så vill jag ju bestämma själv å då kutar jag me´ fullt ös upp till övervåningen å lägger mig.

På mina sköna fönsterbänk med full koll

På spaningsuppdrag Tåpp Sikret

Mjau, vad ska jag berätta mer då? Jo, jag gillar inte tonfisk eller kattmatsburkar eller ens kattgodisar, utan mitt mest kattastiska käk är faktiskt lättkokt Alaska-pollok åssa mitt fina kungliga torrfoder förståss. Till det dricker jag några slurpar me´ gott vatten å sen är jag helnöjd.

Jag har börjat å kloa nu, så matte säjer att hon ska köpa en klopelare till mej - va´ de´ nu kan vara för nåt!? Vi får väl se, så följ den spännande fortsättningen!

Vi hörs å ses snart igen! Med stora mjuka svansvift
Er tillgivne Misster Cassis