Hoppas ni har saknat mej mina kompisar! Här har det varit alldeles helt hopplöst att försöka baxa fram min kära matte och tasselerare till knappmaskinen för att försöka få iväg minsta lilla mjau. Det var ju en hel månad sen sist! OK då, visst har hon varit lite trött å krasslig, men lite tillmötesgående borde man väl kunna begära - eller hur?
Jag kan ju berätta att jag helt plötsligt en lördag när hon låg där i sin säng och krasslade sej tog mod till mej och bara hoppade upp och lade mej bredvid henne med mitt huvud på hennes arm. Det var inget svårt eller läskigt alls. Egentligen lätt som en plätt, hihi. Å tänk så överraskad hon blev!
Nu för tiden ligger jag gärna och sover en stund mellan matte och husse på kvällskvisten innan jag går hem till mej på övervåningen. Om jag är på bushumör kan det hända att jag plötsligt djupdyker bland täckena å biter dom i foten. Eller smockar fast mina vassa klor rätt genom täcket där jag tror att dom har sina små tår - och det har dom som allra oftast. Hihi hiii!
Jag ligger oxå väldans ofta i mattes knä när hon sitter och tittar på telvisionsapparaten. Händer faktiskt att jag börjar snarka efter ett tag för nästan alla programmen är ju kattsicken så dötråkiga. Utom djurprogrammen förstås, för då kan jag sitta nära telvisionsapparaten för att ha riktig örnkoll på vad alla djuren gör för nå´t.
Matte säjer ibland att hon måste försöka klippa mina klor som har blitt så långa och sylvassa så det tindrar om dom när jag håller upp nå´n av mina tassar mot ljuset. Jag vässar dom flera gånger varje dag för att jag har tänkt att jag skulle ge grannkatterna en match när vi träffs på tu man hand framöver - some sunny day.
Matte har köpt en klotång, men hon verkar lite för harig för att hon misstänker nog att jag kommer att ge henne en rejält svettig brottningsmatch innan manikyren är klar. Vi får väl se vem som vinner. Ber att få återkomma med en senare rapport.
OCH nu mina kära vänner till den här helgens stora rysare. Håll i er för det här vart en riktig klobitare och matte fick så hög puls, så hon trodde att hon skulle få hjärtslag!!!! Tanten är nog lite klen ändå, trots allt!
Jo, jag har ju börjat jama och snacka rätt så mycket igen och kastat längtansfyllda blickar ut genom fönster och förstugudörrar. Mammisch och Pappisch (matte och husse) har svarat mej å funderat på om kattosteronet hart varit lite för högt hos mej eller om jag har haft lite svårt att fatta att den gamla goda tiden för evigt är förbi. Att dom hos djurdoktorn har trixat å knipsat lite granna.
Men nu hade Pappisch i alla fall lovat mej att vi skulle göra ett nytt promenadförsök med Mammisch hängandes i andra änden på kopplet. Allt gick jättebra. På med sele och koppel, lite läskigt vid själva ytterdörren, sen vidare ut genom buskage och fram på alla möjliga och omöjliga ställen på tomten. Tanten såg helt svettig ut när jag släpade henne genom ett buskage för fjärde gången.
Här luktar det skunk! Eller skumt!
Kom! Här måste vi kolla!
Glöm inte att skriva rapport!
Glöm inte att skriva rapport!
Hjälpte inte heller att husse försökte prata lugnande till mej.
Matte bar iväg med mej i famnen åt ett annat håll, men till slut vart jag så hajpad så jag bara kastade mig vilt framåt åt vänster å åt höger för att hinna med att se allt, samtidigt som jag flydde iväg från den läskiga gubben. Och mattetanten den stackarn hängde som en svettig trasa i andra änden av linan. Sen var det roliga slut när vi hade kutat fram å tillbaka över den blöta mossiga gräsmattan. Hon bara sprang ikapp mej och tog upp mej i famnen och gick tillbaka in med mej, så jag fick lugna ner mej i lugn och ro. Det var den dagen!
Å se´n kom nästa dag - idag alltså! Burr vilken rysare!
På eftermiddagen skulle vi göra ett nytt försök med hopp om att det skulle gå lite bättre. Och husse höll sej kvar inomhus.
Matte satte på mej sele och koppel igen, bar mej sedan i famnen ut åt ett helt annat håll på tomten. Men hon tvärnitade snabbt för där satt grannens stora feta katthanne Gottis i ett litet dike. Gottis satt och hypnotiserade en annan grannes katt rakt framför oss. Och just exakt där hade Matte tänkt släppa ner mej!!! Jäklars kattsingens tur att hon INTE gjorde det! Nu var goda råd dyra, som tvåbeningarna brukar säja!
Matte vände på klacken och släppte ner mej ungefär där jag hade varit på mitt spaningsuppdrag igår. När jag genast kände igen mej, så ville jag krypa å kolla å sniffa på alla dom där svårtillgängliga ställena igen - men det ville inte matte.
Så nu lyfte hon upp mej igen och när hon började gå mot husets baksida så vart jag så jäsickens rädd för att dom andra kattskrällena skulle se mej igen - dom var ju TVÅ å jag var ju bara EN å mycket mindre. Jag vart såååå rädd så jag började skaka och darra i hela kroppen. Tur att mammisch höll mej i famnen!!!
För att slippa möta kattskrällena igen så ändrade matte riktningen på vår stora tomt och satte ner mej ganska långt bort, för att jag skulle få sniffa å spana ifred. Men NU i det här läget fick jag syn på bäcken som porlade och kluckade och jag drog iväg med tanten hängandes efter mej igen. Hon trodde att jag skulle stanna vid vattenkanten å bara sitta å kolla. Men inte då! Jag tog en häftig avstamp och kastade mig iväg med ett starkt och smidigt språng mot den andra sidan av bäcken.
Det hördes ett jätteplask i nästa microsekund, för linan på kopplet räckte inte hela vägen över till den andra sidan. Matte höll i med stadig hand, men släppte efter så pass att jag kundre kravla mej upp på andra sidan. Nu hade hon ett verkligt problem; skulle hon gå ner i bäcken och bli blöt ända upp ovanför knäna eller skulle hon lyckas ta sej fram genom buskaget på sin sida av bäcken och lyckas få mej att gå parallellt för att mötas på den lilla bron lite längre bort. För att hon skulle lyckas göra ett lika elegant hopp som jag var ju ALLDELES uteslutet. Vi får ju inte glömma bort att hon har varit lite krasslig, åsså är hon ju tant oxå. (Fniss, fniss)
Medans hon funderade och gjorde ett tappert försök att forcera buskarna, så lyckades jag kränga selen över huvudet, den som normalt är så kattsicken jädrans trång, så nu satt jag fast bara i den tajta remmen som hade fastnat mitt över magen. Jag hoppade och försökte slingra mej för att dra iväg ut över åkern och bort mot stora riksvägen.
Man kunde ana att mattes ögon var stora som tefat bakom hennes mörka glasögon. Kan ni gissa vad hon gjorde i sin förtvivlan över att hon kanske hade sett mej för sista gången. Jo, helt taskigt chansade hon på att min mage skulle vara så stor så att remmen på selen skulle sitta kvar runt min kropp. Och sedan drog hon allt vad hon orkade i koppellinan. PLASK! Hon drog ner mej genom vattnet och upp på sin sida. FY vad taskigt! Och sen fångade hon in mej å höll mej hårt i famnen medans hon snabbt gick tillbaka upp till husets ytterdörr å fullkomligen vrålringde på dörrklockan med hjälp av näsan (faktiskt sant!). Husse kom springandes genom huset och släppte in oss och jag kunde känna att mattes hjärta slog minst tusen slag i minuten. Hon knäppte snabbt av mig den trånga, våta selen som bara satt fast hårt runt magen. Och sedan satt den gamla tanten å bara skakade med dånande hjärta medans jag - så blöt jag var - gick raka vägen ut i köket och ställde mej å knaprade lite torra, goda, krispiga torrfoderbitar. Det knastrade gott mellan tänderna.
Allt var frid och fröjd igen. Inget att hetsa upp sej över. Började putsa den blöta pälsen och gick å la mej i fåtöljen och tog en "tuppis".
Blöt katt passerar och matte har skyhög puls
(se så hon skakar) Foto: Mammarazzi
Undrar när jag får gå ut nästa gång? Kommer tantens hjärta palla med mer?
Nya äventyr & Nya rapporter kommer. Just nu sitter jag vid tangentbordet och skickar ett Mjau till er alla! Nosbuff på er mina kompisar!
Eder tillgivne Misster Cassis
